kkarlssonss

Rädsla
Alla är vi väl rädda för någonting? Mörker, ormar, nålar.
Det är väl några av dom vanligaste rädslorna skulle jag tror, men vad är det då vi är så freaked out about?

Jag vet iallafall vad jag är livrädd för. Döden..
Vanligtvis är jag jätte rädd för att förlora mina kompisar. Inte att dom dör, utan att dom blir arg på mig och aldrig vill prata med mig igen eller att dom flyttar t.ex.

Så då är det väl inte konstigt att jag är rädd för det öde som väntar oss alla.
Jag grips av panik och börjar gråta så fort jag tänker på att inom en snar framtid finns inte min älskade mormor längre. Eller att mamma kommer försvinna för alltid en vacker dag.

Den dagen kommer inte vara så vacker för den delen.

Hade jag fått välja hade jag och alla dom jag älskar dött samtidigt, kollektivt själmord? Vilka är med mig?
För jag kan ju verkligen inte vänta tills den dagen jag måste se min mammas ögon slockna. Verkligen inte.

Jag har släktingar som dött i förtid och jag har väldigt nära släktingar som varit dödsjuk och som fortfarande är det.

Hur många gånger har jag inte suttit i mitt rum och fantiserat (om man nu kan kalla det så) om hur jag ser min lillasyster ta sitt sista andetag, hur jag reagerar, vad jag gör efter?
Jag vet inte varför jag gör det, kan man kalla det tvångstankar?
Nej. Tror jag inte.
Mental förberedelse kanske?
Mycket möjligt.

Min åsikt är iallafall att man ska förbereda sig för vad som kommer hända.
Även om du är rädd för nålar kommer du ändå nån gång behöva ta en spruta eller sätta i ett dropp för att överleva eller du som är mörkrädd. Du ligger ju i mörkret varje natt. Du är i mörkret när du blundar. Varför vara rädd för det?

----------------

Wtf, det här blev en konstig text.
Tar nog bort den senare. Låter några läsa den för att se om det är ok att läsa.