kkarlssonss

Ännu en dag i skolan.
Försov mig imorse, men inte allt för mycket ioförsig. Hann iallafall gå 40 minuter på matten.
Jag som hatar matte och aldrig är där, fick applåder av Henke när jag kom in. Kändes väldigt bra att få applåder.

Nejmen.

Nu slutar min lektion och vi har rast i 40 minuter. HEY BABERIBA

Skriver mer när jag kommer hem, innan innebandyn.

OK

Ännu en dag som snart är slut.
Har inte gjort så mycket idag faktiskt, spelade in min och Amis låt.
Vi försökte komma på ett namn på våran duo.. Ami föreslog först "Ciccami"
Jag skrattade och sa "TSUNAMI!" också kommer våran ursköna lärare Lasse och säger "The tsunami sisters"

HAHAHAHA

Den läraren är störtskön, finns ingen bättre.
Vi bestämde oss aldrig för något namn, men vi spelade in gitarren, pianot och sången.
Blir till att fixa och redigera lite med inspelningen nu bara, så kommer den nog ut på youtube nästa vecka.
Även om jag inte tycker jag gör den bra. Jag sjunger sjukt dåligt nu för tiden.

Appropå sång, så sjunger vi en jättefin låt på Körsång A.

Ronan Keating - The wild mountain thyme

Oh, the summer time is coming,
And the trees are blooming,
And the wild mountain thyme
Grows around the blooming heather.

Will you go, lassie, will you go?
And we'll all go together
To pull wild mountain thyme
All around the blooming heather,
Will you go, lassie, go?

Får mig att längta mer och mer till sommaren.
Ska bli så skönt när vinterkylan är borta och man kan gå ut med shorts och tshirt utan att frysa ihjäl.
Och man blir brun, man kan vara ute på kvällarna sent utan att det blir kolsvart.

Ge oss sommar nu gud? Please?

Jippie, jag hade några läsare igår iallafall.

Men inte en enda, jävla kommentar.
Ni suger på att kommentera vet ni? Uschabuscha.

Eh, försov mig självklart idag. Jag är ju en hejare på att sova över.
Så jag åker in med 10-bussen. Kommer 25-30 minuter sent till en av mina favorit lektioner, men jag får fan skylla mig själv.

Jag tycker ändå det är jätte skönt med skola igen. Rutiner och allt det där.
Och särskilt att jag får träffa min underbara, sköna, barnsliga, bästa klass: Esmk09

Men nu ska jag klä på mig sen äta lite frulle.

Ses!

Rädsla
Alla är vi väl rädda för någonting? Mörker, ormar, nålar.
Det är väl några av dom vanligaste rädslorna skulle jag tror, men vad är det då vi är så freaked out about?

Jag vet iallafall vad jag är livrädd för. Döden..
Vanligtvis är jag jätte rädd för att förlora mina kompisar. Inte att dom dör, utan att dom blir arg på mig och aldrig vill prata med mig igen eller att dom flyttar t.ex.

Så då är det väl inte konstigt att jag är rädd för det öde som väntar oss alla.
Jag grips av panik och börjar gråta så fort jag tänker på att inom en snar framtid finns inte min älskade mormor längre. Eller att mamma kommer försvinna för alltid en vacker dag.

Den dagen kommer inte vara så vacker för den delen.

Hade jag fått välja hade jag och alla dom jag älskar dött samtidigt, kollektivt själmord? Vilka är med mig?
För jag kan ju verkligen inte vänta tills den dagen jag måste se min mammas ögon slockna. Verkligen inte.

Jag har släktingar som dött i förtid och jag har väldigt nära släktingar som varit dödsjuk och som fortfarande är det.

Hur många gånger har jag inte suttit i mitt rum och fantiserat (om man nu kan kalla det så) om hur jag ser min lillasyster ta sitt sista andetag, hur jag reagerar, vad jag gör efter?
Jag vet inte varför jag gör det, kan man kalla det tvångstankar?
Nej. Tror jag inte.
Mental förberedelse kanske?
Mycket möjligt.

Min åsikt är iallafall att man ska förbereda sig för vad som kommer hända.
Även om du är rädd för nålar kommer du ändå nån gång behöva ta en spruta eller sätta i ett dropp för att överleva eller du som är mörkrädd. Du ligger ju i mörkret varje natt. Du är i mörkret när du blundar. Varför vara rädd för det?

----------------

Wtf, det här blev en konstig text.
Tar nog bort den senare. Låter några läsa den för att se om det är ok att läsa.

Jag behövde verkligen en nystart.
Det kanske blir lite bättre om jag börjar med en ny blogg, imorgon kanske jag börjar äta en ordentlig frukost.
Sen nästa dag kanske jag testar mig lite mer än jag brukar.

Jag ska försöka ändra mitt liv succesivt.

Nytt.

Jag ska försöka lära mig se människor på ett annat sätt än jag gör nu, jag ska bli en bättre människa, kompis, syster, dotter.

Mitt liv ska bli så mycket bättre. Inget skitsnack ska få komma åt mig, inga blickar som jag inte ens kan tolka ordentligt ska få mig att vekna. Jag ska känna efter ordentligt hur jag egentligen känner.


Jag skrev i förra bloggen om att jag inte trodde på det nya året, att det var då man fick en ny start.
Man ska börja om, skapa nytt, när man känner sig redo. Inte för att vi faller in i en ny tidsepok och för att det är någon vriden, konstig tradition att börja om just då.

Börja om när du känner dig redo.

Det är jag gör nu, känner mig redo och beredd på att bli bättre. För jag har fått nog.
Ett snedsteg till och jag faller mot något jag inte vill möta.